Digital Dostojevskij

En vanlig lägenhet i Moskva år 2018.

– Pappa, kan jag ta ut 99 dollar på ditt kort? Jag måste betala en bok…

– Vad då för bok?

– Äh, den här… Dostojevskij. ”Brott och straff”.

– Varför ska du köpa den? Vi har den redan.

– Har vi? I vilken fil?

– Vad har filer med saken att göra? Den står där, på hyllan.

– Urk. Det är ju en pappersbok!

– Än sen då? Den läste jag när jag var i din ålder.

– Din ålder, din ålder… Det finns ingen sökfunktion i den. Hur menar du att jag ska hitta citaten? Och inget soundtrack. Inga animationer heller. Bara texten, och man kan inte ens ändra teckensnittet. Alltså, hur tänkte du nu? Alla kommer att garva häcken av sig i skolan. Den där kan du läsa själv!

– Okej. Ta den här DVD:n då. Den köpte jag för femton år sedan.

– Va? En DVD? Och vad ska jag läsa den antikviteten med? Skänk den till Tekniska Muséet. Fantastiskt att du inte föreslår en hålremsa med Dostojevskij!

– Om du är så smart, varför letar du inte upp boken själv på nätet och laddar ner den gratis.

– Ladda ner gratis? En bok?

– Javisst! Den måste väl vara fritt tillgänglig, efter så lång tid… Den finns säkert någonstans.

– Du farsan! Det var på din tid, i början av seklet, som man kunde ladda ner fritt. Vet du inte om att sedan fem år har amerikanska förlagsförbundet skaffat sig alla rättigheter till alla böcker? Du vill väl i alla fall inte att jag ska skaka galler tills jag dör?

– Men Dostojevskij är väl inte amerikan! Vad har amerikanska förlag med saken att göra?

– Spela roll! Du är väl inte händelsevis antiglobalist?

– Nej du grabben, det är jag inte! Jag tycker bara det är synd att slänga ut hundra dollar för en fil. Om du ber en klasskamrat om den där filen då? Dom har den säkert. Så kan du i gengäld ge dem någon annan.

– Visst. Och om dom ger mig sin Dostojevskij, var ska jag läsa den?

– Vadå var? Dom läser sin kopia hemma hos sig, och du läser din här.

– Du är bara så akterseglad! Man kan bara läsa en bok på den datorn som man har betalat den från. Dessutom är det en annan polariseringskod. Sluta farsan, ge mig gruset! Jag köper en normal bok.

– Okej. Här är en engångskod för att ta ut 99 dollar från vårt konto. På min tid var hundra dollar en väldig massa pengar…

– Fint. Jag har laddat ner den. Thanks.

– Får jag kasta ett öga på den… Men du, vad är det där för bilder? Vad jag kommer ihåg fanns det inget sånt i romanen…

– Äh, det är bara reklamen. Utan reklam kostar den 699 pengar.

Den öppna filen blinkade av flashiga annonser: ”Axe Professional – moderna laserslipade yxor”, ”Skönhetssalongen Chez Lisa – vi låter er inte förvandlas till gumma”, ”Problem? Psykologservice Porfirij”, ”Lån, krediter – mycket låg ränta”, ”Raskolnikov.com – skicka skamlösa gummor vart som helst i världen”…

– Men varför ser man inte romantexten? Måste man vänta tills reklamen försvinner?

– Har du fallit ner från månen eller? Då skulle du få vänta i hundra år. Man måste läsa texten genom polariserande glasögon. Utan glasögon ser man bara reklamen.

– Varför då?

– Vadå varför? För att ingen utom den som har betalat ska kunna läsa boken! Tänk dig själv om jag köpte en bok, och någon annan läste den över min axel utan att betala…

– Vilken idioti! Om jag också sätter på mig glasögon då?

– Du är otrolig… Filen är inställd specifikt på mina glasögon. Dina har en annan polariseringskod.

– Okej, ge mig dina glasögon då. Jag ska kolla in boken.

– Hur då kolla in? Dom känner inte igen ditt näthinneavtryck. Du kommer inte att se ett dugg, förutom ett meddelande som säger att du har någon annas glasögon. Ge upp, farsan, jag har fått nog av dina dumheter! Jag måste läsa boken snabbt innan licensen går ut, annars måste jag förlänga filhyran om inte boken ska destruera sig själv. Låt mig vara i fred, jag läser…

Tre timmar senare.

– Uff. Det var det. Nu har jag läst hela.

– Hela? ”Brott och straff” på tre timmar?

– Japp. Jag skulle ha läst den ännu fortare om det inte hade varit för reklamavbrotten en gång i halvtimmen.

– Jag tror dig inte! Vem är Svidrigajlov, till exempel?

– Vem sa du?

– Okej, saken är klar. Vem är Luzjin? Vem är Sonja Marmeladova?

– Pappa, du driver med mig! Hur skulle jag kunna veta det? Jag har läst den i Home Edition. Där står det bara om att Raskolnikov dödar en gammal gumma med en yxa, och sedan överlämnar han sig till polisen. För att läsa om de andra personerna måste man köpa en Professional Version, eller till och med en Entreprise Edition. Det har vi inte råd med…

– Det här är ju vansinne! Vart är världen på väg?

– På väg? Den är redan framme. Det skulle ni ha tänkt på för femton år sedan, om inte förr.

(Nedladdad från nätet och översatt av Sten Johansson från en fransk version av en rysk text. Läses på egen risk, med eller utan polarisering.)