Eftersom jag enbart behärskar svenska och engelska till viss del beslöt jag mig för att utforska saken med hjälp av Esperanto. Här en svensk version av min artikel på Esperanto.

Många lärda esperantister har försökt att visa att vissa språk influerat utvecklingen av "Det internationella språket" (Lingvo internacia) mer än andra. Följande avsnitt ur avhandlingen "Ĉefaj strukturaj principoj de Esperanto 2010-01-19" (Esperantos huvudsakliga strukturella principer 2010-01-19) Boris Kolker är ett av många exempel. Här adress till dokumentet på Esperanto:

http://esperanto.china.org.cn/esperantujo/2010-01/19/content_19269002.htm)

"Se paroli pri fontoj de Esperanto ..." Fritt återgivet: ... När man talar om Esperantos ursprung brukar man vanligen påstå att de slaviska språken i allmänhet och i synnerhet det ryska språket inte påverkat språket Esperanto i särskilt hög grad. Franjo Modrijan (1938) hävdar till och med att den enda källan är Latin. Men det är nödvändigt att understryka att lexemen i Esperanto (SAOL: lexem = betydelsemoment hos ord) inte baserar sig på vissa språk utan på ett internationellt ordförråd hämtat ur världsspråken i europaregionen. ( inflytandet på Esperanto rangordnas enligt följande: franska, engelska, tyska och ryska). Tanken att Esperanto är baserat på det internationella ordförrådet, har Zamehof påpekat mer än en gång. Enligt regel nummer 15 i ”Fundamenta Gramatiko” är verkligt internationella ord direkta kandidater till Esperantos ordförråd. Sporadiskt påträffar man även språkelement ur andra språk. Det är nödvändigt att understryka att Esperanto inte är en spegelbild av den europeiska språkuppfattningen, utan den språkbild som existerade i Zamenhofs egen medvetna språkuppfattning. ...

Här följer en summarisk presentation av två av de namn som nämns i Boris Kolkers avhandling-

Enligt artikel i Wikipedia föddes Michel DUC GONINAZ 1933 i Laris. Han är docent i ryska språket och Esperanto vid ett universitetet i Provacne i Frankrike. Han har bl.a författat en ordlista där orden ordnats efter sin semantiska betydelse; ” Vocabulaire Espéranto”. Har även översatt verk av Puskin och Albert Camus och Arthur Schnitler. Är docent vid AIS i San Marino och medarbetare i månadstidningen ”Monato”.

Douglas B. Gregor har jämfört 518 svåra textavsnitt i Zamenhofs översättning av Gamla testamentet, i en monografi som han kallar "Konkordans för tio bibelversioner". Gregor kan uppenbarligen hebreiska, grekiska, latin, franska, tyska, spanska, italienska, nederländska, polska, ryska och walesiska. Gregor deklarerade efter sin genomgång att Zamenhofs bibelversion är klar och precis och att den är både konservativ och ursprunglig. Enligt Gregor förtjänar Zamenhofs översättning en framskjuten plats bland existerande bibelöversättningar.

I "Etimologia vortaro de Esperanto" del V (Ebbe Wilborg) finns ett avsnitt med rubriken "Morfologiaj elementoj". I detta avsnitt påpekar EW att bokstaven "o", som är substantivens ändelse, återfinns i formerna (dat., abl.) i latinets 2:a deklaration och ger följande exempel: disco, dono, dorso, loco, lupooculo. oleo, ovo, naso, plumbo, urso, vino, vitro och många andra. ... "

Efter att ha läst utdraget från BK:s avhandling läste jag om Franjo Modrians lilla häfte "Elementoj Latinaj en Esperanto". Boken är skriven på Esperanto.

Så vitt jag förstår avser hans uttalande bla. ordlistan till ”Unua Libro” (En första bok), dvs den broschyr som LL Zamenhof gav ut när han presenterade ”La internacia lingvo” år 1887. Ordlistan bifogades på ett löst blad och innehåller c:a 960 språkelement. Modrijan ansåg troligen att denna lista innehåller en så stor andel av latinska element att han generaliserar och hävdar att det handlar om ett återupplivat och förenklat latin.

Uppenbarligen avser Modrijan med "gramatikeroj" (grammatikdetaljer) ändelserna för ordklasserna substantiv, adjektiv, verb och adverb mfl. afix (tilläggselement). Filmen Esperanto mångfaldigar orden ger en bra bild av grammatiksystemet.

http://www.youtube.com/watch?v=RfapM2e7UpA&feature=share

Eftersom de s.k. internationella orden ofta hämtas från språk med rötter i latin kan man inte utesluta att Zamehof använde latin som inspirationskälla då han skapade ordlistan till "Unua Libro", som var en presentation av "La internacia lingvo" (Esperanto). Senare har användarna under sin utveckling av språket inte iakttagit samma strikta princip som Zamenhof, som ansåg man bör sträva efter, ett begrepp = ett ord. Idag tillåter man att ett och samma ord kan användas för flera närbelägna betydelser.

Zamenhof berättar i ett ryskspråkigt brev till Nikolai Bokorovko, att han redan som barn lärde sig tyska och franska. Redan innan han fyllt 13 hade han studerat de "antika språken" (grekiska och latin) och hade en dröm att återuppliva något av dem som ett internationellt språk. När han började studera engelska upptäckte han att mångfalden av grammatiska former var överflödig för att ett språk skall fungera väl. Denna iakttagelse ledde till en kraftig reducering av antalet grammatiska former. Men ordlistan förblev alltför omfattande.

Ungefär 1876 upptäckte Zamenhof att det är möjligt att systematiskt skapa nya ord med tilläggsstavelser, Enligt legenden skall det vara orden "Ŝvejcarskaja" och "Konditorskaja", som båda slutar med ändelsen "skaja", som var den tändande gnistan. Enligt Modrijan är tilläggen (affixen) in,, id, pra, an, ul, ind, end, ebl, mal hämtade direkt från latin. Modrijan anser även att verbändelsen "i" (infinitiv) har sitt ursprung från speciella ord i den latinska vokabulären. (förflutentid "IS, nutid AS och kommande tid OS: (Modellen: Det regnade; pluvIS, det regnar; pluvAS, det kommer att regna; pluvOS gäller alla verb i Esperanto)

Modrijan avslutar sin analys med följande slutord.

- Detta är några bevis!. Man kan fortsätta och finna ytterligare förklaringar som bara visar att det inte kan vara sant: att Esperanto härstammar från flera sspråk. Vi bör oförbehållsamt och uppriktigt medge, att Esperanto till största delen baseras på latinska språkelement. Det var endast i nödfall, och på grund av nödvändiga ändringar som redan vidtagits, som krävde att nya ord inkorporerades från andra språk än latin. Detta framgår av de exempel jag lämnat i den föregående texten..

Det var det latinska språket som gav Esperanto ett klart uttal och välljudande ord. Latin som idag är dött har återuppstått i en enkel och praktisk form.

Esperanto skulle ge stora fördelar för elever i realskolor och studenter som efter fullbordade studier av vårt språk, skulle kunna hitta rötter i de viktigaste europeiska språken och jämföra den zamenhofska konstruktionen med språket latin.

Min avsikt har bara varit att visa mina kära kollegor, att språket latin tjänade som grundmodell för vår mästare Zamenhof. En modell, som han skickligt bearbetade för att få ett medel att avlägsna oförståelse i det språkliga kaos som råder och för att utrota hat och ofred mellan folken! -

Modrijans slutord är idag kanske inte helt korrekt när det gäller esperantoordens ursprung, men, att Esperanto är användbart för studerande och att språket skulle kunna avlägsna språkligt kaos, avlägsna hat och ofred mellan folk och människor, är idag lika aktuellt som 1938, när man tänker på det nyligen avslutade "kriget" mellan israeler och de som lever på den sk. gazaremsan.


ooo